July 25, 2021
From Gatorna (Sweden)
269 views


2021-07-25

Detta Àr sista stycket i del 4 i Skriftserien Anarkism pÄ anarkism.nu som jag tar mig friheten att Äterge hÀr. En gÄng var anarkiströrelsen pÄ Kuba den största i Latinamerika och Durruti kunde hÄlla tal i Havanna men först efter Sovjetunionens fall och i vÄra dagar börjar den ÄterhÀmta sig. Anarkismens stÀllning pÄ Kuba har lÀnge varit upphov till förvirring, men jag tycker denna text Àr upplysande och trots den tidigare lÄnga statliga repressionen uppmuntrande.

Kollektivet Taller Libertario Alfredo LĂłpez.

Anarkismen pÄ Cuba fÄr nytt liv.

I samband med studentrevolten i Frankrike 1968 fick anarkism, och andra socialistiska men marxist-kritiska strömningar, ett uppsving runtom i vÀrlden. Mellan 30 augusti och 9 september samma Är hölls den största internationella anarkistkongressen pÄ över ett halvt sekel i Carrara i Italien dÀr flera olika anarkist- och syndikalistfederationer frÄn vÀrlden över (bland annat SAC frÄn Sverige) deltog. Kubanska exilorganisationen MLCE hade inte rÄd att skicka en egen representant och bad dÀrför en kamrat frÄn Mexiko att representera dem.

PÄ kongressen diskuterades relationen mellan anarkism och marxism i bÄde ryska, spanska och kubanska revolutionen. Kongressen var överens i sitt fördömande av Lenins och Stalins förrÀderi i samband med revolutionerna i Ryssland och Spanien men var vÀldigt tveksamma och försiktiga nÀr det gÀllde situationen pÄ Kuba. Kuba var förvisso Sovjetunionens satellitstat, men utan att riktigt förklara hur och varför sÄ ansÄgs situationen vara annorlunda och man hoppades dÀrför att anarkismens idéer skulle genomtrÀnga regimen inifrÄn och förÀndra den.

NĂ€stan 50 Ă„r senare vet vi att det inte stĂ€mde. Den hĂ€r instĂ€llningen gjorde att anarkiströrelsens stöd för Castros regim ökade med tiden medan Kubas anarkister lĂ€mnades Ă„t sitt öde. Än i dag hĂ€nger vissa anarkister fast vid den romantiserade bilden av Kuba som en socialistisk förebild.

Sovjetunionens fall och anarkister pÄ Kuba i dag.

Sovjetunionens fall innebar bland annat att den kubanska statens kontroll över kulturlivet lÀttade nÄgot, vilket gjorde att punken kunde blomma upp pÄ Kuba. Den anarkistiska symbolen, ett inringat A, började synas bland graffitimÄlningar. Den förstods av kubanerna som en symbol för frihet och vÀckte ett nytt intresse för anarkism som ideologi hos vissa. Det var frÀmst anarkismens antiauktoritÀra essens och humana karaktÀr, samt kritiken av byrÄkrati, idéerna om sjÀlvstyrande organisering och social rÀttvisa, som tilltalade.

Den nya generationen anarkister var inte mÄnga till antalet och behövde fortfarande verka i hemlighet. Deras grupper studerade anarkism och försökte vÀva in anarkism i olika protester och projekt. Anarkisterna samarbetade med andra autonoma vÀnstergrupper som ocksÄ var antiauktoritÀra men inte nödvÀndigtvis anarkistiska. Tillsammans med sÄdana vÀnstergrupper startades olika antikapitalistiska projekt dÀr de fritt kunde diskutera situationen pÄ Kuba och landets framtid.

Under början av 2000-talet startades ett informellt stödnÀtverk för frihetliga fackföreningsaktivister och sympatisörer, GALSIC (Grupo de Apoyo a los Libertarios y Sindicalistas Independientes en Cuba). NÀtverket har utsatts för repression men sprider bland annat bulletinen CUBA libertaria.

År 2010 kĂ€nde anarkisterna ett behov att organisera sig i ett separat anarkistiskt kollektiv och grundade TLAL, Taller Libertario Alfredo LĂłpez (Alfredo LĂłpez frihetliga verkstad). Namnet kommer frĂ„n anarkosyndikalisten och CNOC-grundaren Alfredo LĂłpez som Ă„r 1925 fĂ€ngslades efter falska anklagelser om bombattentat (efter att han frigivits 1926 ”försvann” han, kroppen hittades sju Ă„r senare).

Kollektivet började studera Kubas anarkistiska historia och blev stÀrkta och motiverade av det de fann. Den nya generationen anarkister insÄg att den socialism som existerat pÄ Kuba sedan Castro tog makten inte frÀmjat en utveckling av sjÀlvorganiserad kollektiv solidaritet, utan tvÀrtom bidragit till en ohygglig individualism, utan kÀnsla för kollektivt agerande och utbyte av kunskaper. Kubanerna hade vant sig vid representativ organisering frÄn ovan. För att nÄ ut med information om anarkism i allmÀnhet till vanliga kubaner utan tillgÄng till internet har kollektivet startat en papperstidning, ¥Tierra Nueva! (En ny vÀrld). Via kontakter med anarkistgrupper i bland annat Spanien, Frankrike och USA har gruppen influerats av kritik av industrialism och avancerad teknik, men ocksÄ tagit till sig anti-sexism och hbtq-rÀttigheter. En RegnbÄgsaktivist-grupp har startats. I dagslÀget har kollektivet planer pÄ ett aktivitetshus, ett anarkistiskt bibliotek med mera.

År 2015 var anarkister pĂ„ Kuba Ă€ven med om att grunda en ny organisation för anarkister i Centralamerika och pĂ„ Karibiska öarna, FederaciĂłn Anarquista de CentroamĂ©rica y el Caribe. Federationen hoppas kunna stĂ€rka anarkiströrelsen i regionen och sprida anarkismens idĂ©er.

År 2016 dog Fidel Castro och i samband med ”landssorgen” gav CUBA libertaria ut ett specialnummer om frihetlig socialism och det kubanska folkets framtid. Det sista kapitlet om Kubas anarkister verkar inte vara skrivet Ă€n.






..

KĂ€llor

Staffan / Konst och Politik

LĂ€nk: https://anarchyisorder.wordpress.com/2018/03/03/anarkismen-pa-cuba/




Source: Gatorna.info