February 2, 2021
From Gatorna (Sweden)
120 views


2021-02-01

Denna text exemplifierar utvecklingen av polistaktiker och hur dessa potentiellt kan kontras genom att analysera utvecklingen av protester pÄ Stortorget i
Malmö sedan 2008 till 2020. Även andra platser Ă€n Stortorget kommer tas
upp, men huvudpoÀngen Àr att förstÄ hur Stortorgets materiella uppbyggnad
spelar in i polisens strategi och hur det verkar mycket svÄrt
för att inte sĂ€ga omöjligt att vinna i scenariot ”fascister pĂ„
Stortorget” i Malmö med vĂ„r nuvarande taktik, militans och organisering.

Dessa
lÀrdomar Àr inte unika för Malmö utan speglar en utveckling som skett i
hela landet. Det finns skillnader i olika stÀder beroende pÄ deras
storlek, geografi och sammansÀttningen/taktiken i den lokala vÀnstern
men överlag sÄ ser vi samma utveckling som beskrivs hÀr.

2008-2010


Denna
film, som framförallt bestÄr utav stillbilder, visar den första
perioden vÀl. Fascister, i detta fall SD, stÄr inte pÄ Stortorget sjÀlvt
utan pÄ gÄgatan mellan Stortorget och Gustav Adolfs torg. Polisen har
en ganska liten insats som saknar staket eller dylikt.

Det
som sker Àr att allt fler demonstranter samlas pÄ platsen och börjar
skrika slagord. Demonstranterna börjar trycka pÄ. Polisen börjar sakta
förlora fattningen. Sverigedemokraternas tal Àr helt överröstade.
Polisen kallar pÄ förstÀrkning och inleder batongruscher och
kavalleriattacker.

Polisens
insats vid denna tidpunkt som repeteras vid flera senare torgmöten ser
ungefÀr likadan ut. Polisen stÄr stilla runt Sverigedemokraterna med grupper
av s.k Deltapoliser (det som i folkmun ibland kallas för “kravallpoliser”, alltsĂ„ den största mĂ€ngden av uniformerade och kravallbevĂ€pnade poliser trĂ€nade i SPT-konceptet som ses invid demonstrationer). Fler och fler demonstranter anlĂ€nder. MĂ€nniskor
stÄr och ringer sina vÀnner febrilt för att fÄ dit dem. Trycket ökar och
polisen gör motangrepp


Dessa
angrepp knuffar dock bara bort demonstranterna frÄn den omedelbara
platsen och driver dem runt till sidogatorna och de vÀller tillbaka in
frÄn andra hÄll. Dessa perioder Àr hetsiga, intensiva men inte sÀrskilt
vÄldsamma frÄn demonstranternas sida heller. De kulmineras av avbrutna
torgmöten med omkullknuffade ljudsystem, fruktkastning, rusningar, mm.

Med andra ord, polisen Àr för fÄ och deras taktik Àr undermÄlig. Demonstranterna Àr kapabla till att anvÀnda sin större massa för att pressa pÄ, skapa öppningar och förvandla torgmötena till spektakel. Detta Àr alltsÄ ett typexempel pÄ materialiteten i situationen, dÀr kroppar, utrustning, djur, mm samspelar för att bygga en möjlig aktionsrepertoir som fÄr sÀgas vara ganska framgÄngsrik.

2010-2014

Blott
tvÄ Är senare sÄ har stora förÀndringar skett, inte minst politiskt med
Sverigedemokraterna som Àr pÄ vÀg att normaliseras med stormsteg. Det
politiska trycket har dock inte gjort protesterna mot dem mindre, utan
snarare tvÀrtom.

Fascisternas samling
har nu förflyttats till Gustav Adolfs torg, men ibland sÄ dyker de
istÀllet upp pÄ Stortorget. Det sker flera maktkamper mellan fascister
och polisen under denna period om vart fascisterna ska fÄ stÄ, denna
kamp om tillstÄnd spelar hela tiden in i hur protesterna ser ut. Polisen
börjar redan vid dessa tillfÀllen begrÀnsa tillstÄnden och förflytta
fascistiska demonstrationer till platser de kan kontrollera och försvara
lÀttare.

Taktiskt sÄ har en hel del förÀndrats. Se t.ex denna video:


I
den sÄ ser vi konturerna av det som sker nÄgra Är senare. Polisen
sÀtter upp barrikader i form av staket med linjer av Deltapoliser bakom.
Civila gripande-enheter (Romeo) rör sig bakom demonstranterna och gör
plötsliga infall. Kavalleri och lÀttsÀkrade bussar anvÀnds för att
plugga igen hÄl i linjerna och pressa tillbaka demonstranter pÄ
flankerna. HÀr har alltsÄ polisen utvecklats bÄde taktiskt och materiellt och anvÀnder diverse hjÀlpmedel för att lösa deras största problem, att de Àr fÀrre Àn motdemonstranterna.

Vid
denna period sÄ sker en ungefÀr likadan utveckling gÄng pÄ gÄng.
Demonstranter samlas i tÀta och stora klungor vid staketen. De börjar
ropa slagord och skramla med nycklar, dÀrefter sÄ börjar de rycka i
staketen, nÄgon kastar en rökfackla eller vattenflaska mot fascisterna
och stÀmningen hettas upp allteftersom. Det sker en slags
”kitteleffekt”. NĂ€r demonstranterna börjar bli för aggressiva sĂ„
angriper polisen dem, antingen med Romeo-enheter som gör snabba tillslag mot individer eller med
frontalangrepp frÄn Deltapoliser uppbackade av piket, hÀstar eller
hundar som försöker knuffa tillbaka de pressande motdemonstranterna.

Detta
leder till konfrontationer över hela linjen med smÄkravaller till följd
och med hundratals personer i kedjor och en allt mer uppretad
situation. Denna form av attack Àr ett klart linjebrott med polisens
SÀrskilda polistaktik (SPT) som gÄr ut pÄ att just undvika sÄdana
direkta attacker massa-mot-massa dÄ det riskerar att radikalisera de som
blir angripna.

Under
denna period sÄ börjar polisen sÀtta poliser pÄ hustak och i lÀgenheter
ovanför torgen för att filma hela hÀndelseförloppet för att kunna
anvÀnda som bevisning (00.34 i denna video
https://www.youtube.com/watch?v=Tz0JETpYR3c ). De placerar ocksÄ poliser i varje hörn av torget för att lÀtt kunna
gripa/kontrollera ensamma aktivister eller smÄ grupper av aktivister.

Ett par demonstrationer/massaktioner vid denna tidpunkt gÄr utöver denna dramaturgi. SDU:s demonstration i Malmö 2011 och fascistgruppen Swedish Defence Leagues (SDL:s) demonstration 2013 Àr sÀrskilt nÀmnvÀrda.

Sverigedemokratisk Ungdom 2011


SDU
fÄr tillÄtelse att marschera mellan Stortorget och Gustav Adolfs torg
pÄ gÄgatan, vilket Àr kanske 100 meter. Flera tusen demonstranter, kring
2000-3000 har samlats. Demonstranterna försöker denna gÄng dela upp sig
i flera ”fingrar” som ska försöka ta sig in pĂ„ olika delar av SDU:s
rutt. Det Àr dock bara ett finger som faktiskt försöker detta pÄ Gustav
Adolfs torg och som blir tillbakaslaget av polisen under stort tumult
nÀr dessa flankerar blocket med en motattack.

Efter
detta sÄ ÄtergÄr situationen nÄgorlunda till det vanliga med stora
folksamlingar som pressar pÄ mot staketen pÄ Stortorget. Polisen gör
flera försök
att driva tillbaka grupper som ocksÄ pressas tillbaka runt torget. NÀr
momentum vÀl har tappats sÄ sker dock inga större organiserade försök
att ta sig in igen.

Swedish Defence League 2013

En mycket stor motdemonstration hÄlls tillbaka av en numerÀrt mycket mindre polisinsats.

Under
SDL demonstrationen sker det mest seriösa exemplet av att ”storma
slottet”, dvs. att försöka bryta sig in igenom avspĂ€rrningarna som
fascisterna Àr bakom, som skett nÄgon gÄng under perioden 2008-2020.
Demonstrationen samlas pÄ en annan plats för att samla momentum och
tÄgar dÀrefter in pÄ Stortorget. I tÀten Àr ett stort svartblock som omedelbart anvÀnder rökbomber för att försvÄra polisens filmande. Detta
svartblock innehÄller en vÀngrupp som har en lina med sig som de binder kring
ett staket, och dÀrefter sÄ river de staketet med detta och svartblocket
stormar in.


Polisen
tas helt pÄ sÀngen av denna hÀndelse dÄ de förvÀntat sig nÄgot helt
annat. Svartblocket har dock inte rÀknat med att det finns en till
avspÀrrning lite lÀngre in som skyddar SDL och tappar momentum. Detta
ger polisen tillrÀckligt med tid för att göra ett mycket typiskt
motangrepp dÀr de kör in med lÀttsÀkrade bussar för att dels mota bort
svartblockets angrepp, och dels bygga upp en ny mur som spÀrrar av
platsen. Initiativet förloras dÀrmed, och situationen ÄtergÄr till en
mer passiv situation dÀr konfrontationer blossar upp mÄnga gÄnger men
inga mer storskaliga försök att bryta sig igenom eller Äterta momentum
kan ske.

Polisen
sjÀlva rÀknar med att de behöver en polisman per fyra aktivt aggressiva
demonstranter, en pÄ Ätta för en kategori av demonstranter som kan
tÀnkas hÀnga pÄ men inte aktivt anfalla poliser och kring en pÄ 36 av
demonstranter som inte gör nÄgonting alls. Dessa siffror verkar ganska
rimliga nÀr vi ser till erfarenheten frÄn detta scenario. Vi kan anvÀnda denna information för att vÀrdera vÄr egen styrka i relation till polisens pÄ vilken given demonstration som helst.

2014 OCH FRAMÅT

Under
denna period sÄ har polisen tagit med sig flera lÀrdomar ifrÄn tidigare
misstag. Ett scenario som sticker ut i mÀngden Àr Limhamnskravallerna
2014 under Svenskarnas partis demonstration dÀr, en demonstration som
alltsÄ inte befinner sig pÄ Stortorget, och dÀrmed Àr en nÄgot
annorlunda situation och som dÀrmed kommer ignoreras rent generellt i denna analys. Potentiellt sÄ Àr Stortorget alltsÄ en plats som
polisen rÀknar som för riskabel av nÄgot skÀl för ett storskaligt
upplopp som riskerades vid SvP demonstrationen.

Polisens
strategi Àr alltid att kontrollera fascisternas rörelsemönster (och dÀrmed möjligheterna för antifascister) genom
att förneka dem tillstÄnd till annat Àn att stÄ pÄ torget. Detta för att
torget Àr den plats som erbjuder dem absolut mest kontroll över
situationen, samtidigt som de enligt deras tolkning av grundlagen mÄste
erbjuda dem demonstrationstillstÄnd.

Polisens plan ser likadan ut för varje event. De tar in fascisterna bakvÀgen ifrÄn Malmö teater. PÄ baksidan,
vÀttandes mot Pauli kyka, har de byggt en sluss för att ta in
fascisterna. Dessa fÄr sedan hÄlla sig i gÄngen vid teatern, utom
synhÄll för motdemonstranter. PÄ förmiddagen/morgonen i god tid innan sÄ
har de konstruerat linjer utav förstÀrkta staket (för att undvika det som skedde vid SDU 2011). Bakom dessa staket stÄr grupper av Deltapoliser.

I
hörnen av torget sÄ stÄr grupper av poliser, och det filmas och fotas
frÄn bland annat RÄdhuset som upplÄter sina lokaler Ät
polisen. I vissa fall tjÀnar en helikopter som mobil spaning för att se
om större grupper av demonstranter formerar sig i nÀrheten. Polisbussar
och bilar Äker omkring i staden för att visa nÀrvaro och gör ibland
visitationer.

De
stora innovationerna Àr att polisen inte bara stÄr bakom staketet eller
i hörnen utan att de utför vad vi kan kalla för ”aggressiv mingling”
dÀr grupper av poliser pÄ 2-3 stÄr inuti demonstrantgrupper. Framförallt
markerar de specifika individer eller grupper som Àr högljudda eller
klÀdda i svart. Eventuell maskering och dylikt markeras mot nÀstan
direkt av dessa poliser som kallar in Romeo-enheter för att ta sig in
och göra gripanden/omhÀndertaganden om det behövs.

Polisen
gÄr ocksÄ hÄrdare mot alla former av verbala störningar som Àr en
huvudsaklig praktik som massan av demonstranter Àgnar sig Ät.
Godtyckliga handlingar och föremÄl sÄsom visselpipor, vuvuselor,
visslande, skrika ”för högt”, mm blir föremĂ„l för tillsĂ€gelser och
potentiella omhÀndertaganden
enligt Polislagens 13:e paragraf.

Allt
detta Ă€r till för att bryta upp ”kitteleffekten” sĂ„ demonstranter inte
kan bygga upp sjÀlvförtroende och eskalera situationen allt eftersom.

Malmöpolisen
försöker ocksĂ„ under denna period skapa ”fĂ„llor” för en viss typ av
motdemonstrerande dÀr man fÄr passera in igenom en sluss, bli visiterad
och kollad, och sedan gÄ lite nÀrmre fascisterna för att stÄ tyst och
harmlöst och titta pÄ. Dessa fÄllor blir i princip oanvÀnda efter
uppmaningar frÄn diverse vÀnstergrupper och fÄr ses som ett misslyckat
initiativ frÄn polisens sida att dela upp demonstranterna i goda och
onda demonstranter.

Överlag sĂ„ lyckades dock polisen med sin nya taktik. Det sker fĂ„ ordningsstörningar av den typen som skedde tidigare.
Fascister kan utan vidare genomföra sina arrangemang.
Motdemonstrationerna har generellt en lÀgre deltagarnivÄ Àn tidigare och
Àven om Malmöpolisens inkompetens och behov av att visa musklerna gör
att de mÄnga gÄnger under denna period slÄr till som grupp mot
motdemonstranter som grupp sÄ skapas inga situationer som de inte kan
kontrollera. Det sker inte heller nÄgra storskaliga massaktionsförsök
frÄn demonstranternas sida.

SLUTSATSER

Polisens
taktik under denna period vÀxer alltsÄ fram som en reaktion pÄ
demonstranter, men ocksÄ media, fascisters krav (framförallt
Sverigedemokraternas) och i relation till torget som en sociomateriell
plats. Polisen förfinar alltsÄ en taktik till perfektion medan
motdemonstranter försöker upprepa recept som fungerade i nÄgon mÄn
sex-sju Ă„r tidigare men idag inte lyckas Ă„stadkomma mycket.

Polisens styrkor

Polisen har alltsÄ riggat scenariot frÄn början. Deras styrka ligger i:

– ÖverlĂ€gsen förmĂ„ga till att sĂ€tta upp staket och andra barrikader

– Möjlighet att förbereda platser för att filma och fota.

– TilltrĂ€de till media för att demonisera demonstranter.


Att vÀnda tiden till en fördel. Poliser arbetar under en arbetsdag och
flera skift kan arbeta under en insats. De kan vara pÄ en plats under
lÄng tid och komma i tid, medan motdemonstranter riskerar att bli
trötta, hungriga, sugna pÄ öl, uttrÄkade, mm allt eftersom tiden gÄr. De
kan ocksÄ göra gripanden flera veckor eller mÄnader efter en hÀndelse.


InformationsinhÀmtning frÄn sÀkerhetspolisen och frÄn fÀltet (med
Kilogrupper, dialogpoliser, patrullerande polis, helikoptrar) för att
plocka ut ”ledare” och förebygga insatser.

– God kommunikation.

– BĂ€ttre vapen och utrustning Ă€n motdemonstranterna.

– De facto legal immuninitet.

– BĂ€ttre ledarskap och moral, de kommer inte retirera vid konfrontationer.

– Generellt bĂ€ttre förmĂ„ga till förflyttning genom t.ex kavalleri eller fordon.


FörmÄga att mobilisera under lÄng tid frÄn hela landet och planera
scenariot i detalj med en organisation som utför order noggrant.

– FörmĂ„ga att tillĂ€mpa teknologisk och taktisk utveckling, att utvĂ€rdera, bygga upp, trĂ€na och testa.

Scenariot
pÄ Stortorget, och i princip varje annan stad har ett liknande torg med
liknande scenarion, Àr alltsÄ uppbyggt pÄ ett sÄdant sÀtt att det
förstÀrker polisens styrkor medan vÄra Àr försvagade.

Vi mÄste dÀrmed tÀnka om.

Vad bör göras?

Vi behöver upprÀtthÄlla momentum och ta initiativet. Under Swedish Defence League demonstrationen skedde
detta genom att vi inte samlades pÄ plats utan gick dit, nÄgot som
skapar en enande kÀnsla och som ger en kÀnsla av okontrollerbarhet. NÀr
vi samlas pÄ plats sÄ slinker en efter annan in. Vi har svÄrt att starta
nÄgot, svÄrt att komma undan, vi kÀnner oss sedda och utpekade.

Vi
behöver alltsÄ alltid hÄlla oss i rörelse. NÀr vi stannar upp sÄ kan de
kontrollera oss och bryta upp oss. Vi behöver se till att detta inte
sker. SÄ fort vi tappar momentum sÄ faller vÄra planer.

Vi
har dessutom glömt den vÀngruppskultur som Àr mycket starkare hos t.ex
vÄra danska kamrater till förmÄn för breda block och stora samlingar.
SÄdana Àr bra och nödvÀndiga, men har visat sig vara usla pÄ att kunna
Ă„terta initiativet under gatukamper samt skapat en kultur av att vĂ€nta pĂ„ att nĂ„gon annan som “har koll” ska agera.

VĂ„rt
huvudsakliga problem Àr att vi upprepar samma praktiker som tidigare.
För vissa Àr det kanske nog att skramla med nÄgra nycklar mot fascister,
men om vi har större ambitioner Àn sÄ sÄ mÄste vi ocksÄ göra nya saker. Detta Àr
sÄklart enklare sagt Àn gjort. Vi har en tendens att alltid Äterupprepa vÄra
gamla praktiker och taktiker nÀr vi inte vet vad vi ska göra, och dÄ hamnar vi i
samma gamla problem som tidigare. VÄra innovationer behöver dock inte vara otroliga, under SDL sÄ rÀckte ett rep lÄngt för att ge oss ett nytt övertag. Poliser Àr extremt duktiga pÄ att stÄ kvar pÄ en plats, och att kontra förutsedda mönster. De Àr oerhört dÄliga pÄ att hantera nya situationer.

Poliser och demonstranter

“As anarchists, we’re not just fighting a war, we’re fighting the battlefield itself” – Amerikansk kamrat.

Att bekÀmpa polisen Àr en handling som alltid inbegriper specifika, materiella ting. Inte bara teleskopbatonger och sköldar, utan Àven mÀngden kroppar och den lokala geografin.

Rent generellt sÄ Àr vi fler Àn polisen. Det Àr vÄr styrka. Vi Àr dÀrmed sÀmre pÄ i princip allting annat (se listan pÄ polisens styrkor ovan) men att vinna mot polisen innebÀr inte att vi behöver mÀta oss med dem en mot en. Det innebÀr inte en kapplöpning i vapen. Om vi drar historiska paralleller sÄ Àr vi upproriska bönder som stÄr mot riddare. De senare Àr enade, vÀl bevÀpnade och rustade, har lagen och makten pÄ sin sida. En mot en sÄ kommer bönderna alltid förlora. Det Àr inte bara faktumet att varje riddare mÄste möta hundra bönder som kan göra bönderna mÀktiga, utan Àven att bönderna mÄste förÀndra slagfÀltet sjÀlvt, det innebÀr att tÀnka om relationen mellan materialitet, tid, plats och subjektivitet. För att uttrycka det enkelt: de vill tvinga oss att göra allt vi kan pÄ en plats de vÀljer, vid en tidpunkt de bemÀstrar, dÀr de Àr som starkast. Vi vill kÀmpa nÀr tiden Àr pÄ vÄr sida, pÄ en plats vi vÀljer, dÀr vi Àr som starkast och styrka behöver inte innebÀra tyngst bevÀpning utan Àr allt som fÄr vÄr makt att utvecklas och deras att minska. AlltsÄ, det Àr inte frÄga om att vi nödvÀndigtvis behöver höja militansnivÄn oerhört för att lyckas. Staten Àr alltid mer kapabel till högre nivÄer vÄld Àn vad vi Àr, pÄ grund utav deras teknologiska och organisatoriska övertag. Vietcong vann inte mot USA för att de lyckades matcha den amerikanska imperialistmaktens vÄld, utan för att den förÀndrade slagfÀltet och lyckades vinna pÄ alla de fruktansvÀrda övergrepp som skedde mot det vietnamesiska folket. Vietcong var inte pacifister, sÄklart, och det Àr inte vi heller. PoÀngen Àr att bönderna inte behöver döda kungen för att sÀtta hela systemet i shack matt.

Linje mot linje

Denna simpla grafik representerar en relativt typisk grundsituation. En mycket större mÀngd demonstranter, representerade av röda cirklar, möter en mycket mindre grupp poliser representerad hÀr i svarta cirklar.

I denna situation sÄ kan demonstranterna antingen ta sig igenom pÄ sidorna, och dÄ kan polisen försöka sprida ut sig, eller sÄ kan de försöka trycka hela sin front mot polisens front. VÄra försök att bryta igenom front mot front har visat sig misslyckas gÄng pÄ gÄng. IstÀllet kan vi dra ut polisens linje sÄ att hÄlen i den blir sÄ stora att de inte kan hÄlla tillbaka oss.

Det finns dock flera problem med denna situation i scenariot pÄ Stortorget, och rent generellt. Polisen förebeder motangrepp dÀr de kommer flankera oss. Kamraterna

lÀngst fram vill undvika att bli avskurna och tenderar att retirera dÄ. Vi har ocksÄ mycket svÄrare att upprÀtthÄlla linjer med armkrokar pÄ flankerna, och vi blir lÀtt tillbakaknuffade. Polisen anvÀnder sig ocksÄ utav staket, samt hundar, mm för att kontrollera en mÀngd kroppar som överstiger deras. PÄ Stortorget sÄ finns det yta för att dra ut polisens linje, vilket inte finns i situationer som nÀr polisen blockerar gator med lÀttsÀkrade bussar, men pÄ grund utav just deras materiella och taktiska utveckling Àr det alltsÄ svÄrt att Ästadkomma idag.

Var vatten

Det betyder inte att det Àr omöjligt, sÄklart, men Àven under höjdpunkten av antifascistiska protester i Malmö sÄ var rörelsen inte kapabel att stoppa fascistiska torgmöten. Det innebÀr inte att det inte finns politiska vinster, trots taktiska förluster pÄ gatan. Gatupolitik Àr inte krig och skiljer sig vÀsentligt Ät frÄn krig. I det senare sÄ försöker deltagarna aktivt skada och döda varandra. I gatupolitiken sÄ Àr Àven kravallen en social företeelse: poliser angrips, men mÄlet Àr att förflytta dem bort, inte att skada dem i sig (omvÀnt kan inte sÀgas vara fallet för polisen som utgÄr frÄn en helt annan logik). SDL och SDU-demonstrationerna misslyckades taktiskt, men var överlag politiska segrar. Gatukamp kan bygga politiska rörelser, radikalisera deltagare, föra upp frÄgor pÄ agendan, men nÀr kollektiviteten splittras upp sÄ innebÀr detta istÀllet motsatsen.

Slutligen
sĂ„ Ă€r det viktigaste kanske att inse att vi omöjligen kan ”storma
slottet” som det ser ut nu. Polisen
Ă€r experter pĂ„ scenariot ”fascister pĂ„ Stortorget” och om vi spelar vĂ„r
roll som den Àr skriven av dem sÄ Àr vi illa ute.
Med polisens styrka och den enkla ekvationen
av en polis pÄ fyra mycket aggressiva demonstranter, och med tillÀggen
av deras stora mobiliseringar och med bakgrund av deras övertag som Àr
listade i punktlistan ovan sÄ bör vi istÀllet tÀnka om.

Tid och rum Àr
just nu pÄ polisens sida. Vi behöver vÀnda om detta, som i judo, dÀr vi
vÀnder fiendens styrka till dennes svaghet. Vi bör kanske snarare se till möjligheter att svÀrma omrÄdet, att hÄlla oss konstant i rörelse, att blockera omkringliggande gator, bygga barrikader av olika slag, förneka dem att lÀtt kunna filma och fotografera, förneka dem deras mobilitet, att finta dem, att komma frÄn mÄnga olika hÄll. Allt för att hÄlla initiativet, för att vara okontrollerbara. Vi Àr bönderna pÄ medeltiden, vÄra fiender Àr riddarna. LÄt dem ha sitt slott, vi har landet runtomkring.

En bonde




Source: Gatorna.info